Inskolning dag 2 och barnuppfostran.

Idag var jag med Ville på skolan. Höll med honom att jag borde passa på att vara med nu när jag hade chansen. (Han uttryckte sig inte direkt så, men undermeningen var den samma ; )

Jag tror inte han insett riktigt vad det innebär med skola… han vill bara leka hela tiden och att lyssna när fröknarna pratar när man hellre kan planera med sin närmsta polare vad man ska bygga med Plus-Plus, det funkade så där tyckte jag. Vi får nog förbereda oss på ett gäng samtal med den här killen med… *suckar*

Ville har inte haft en vidare bra dag idag. Han blev skitsur när hans halvdag var slut och jag skulle få med honom hem. Han blev en riktig skitunge och tyckte jag var världens dummaste och slog åt mig med sin huvjacka som han absolut inte skulle ta på sig och hade velat att jag skulle bära åt honom.

Jag försökte med empati-metoden, dvs säga att jag blev ledsen när han sa att jag var dum och slog mig och om han tycker jag gjort något dumt skulle han berätta vad för annars borde han be mig om ursäkt. Lika sur och vrång och inte ett ord.

Till slut lackade jag ut och röt i åt honom ordentligt. Då blev han så himla ledsen. Tårarna bara sprutade men jag lät honom hållas en stund. Efter ett tag sätter jag mig en bit ifrån i soffan där han ligger under kudden och gråter. Han vill inte försonas på ett bra tag men till slut gick det över. Jag vet att han var jättetrött eftersom han inte kunde somna förrän vid 23 igår kväll och så upp 6:30 men inte får man bete sig hur som helst ändå.

Som om inte inskolning är nog på en dag var det kalas också! Han somnade till en kort stund i soffan och jag fick riska liv i honom. Gjorde ju kanske inte humöret så mycket bättre, men på väg till födelsedagsbarnet var han faktiskt vid rätt gott mod. Jag varnade föräldrarna att han var trött men jag trodde väl aldrig att han skulle vara så oförskämd som jag förstod det efter kalaset…

När jag hämtade var han åter sur på mig och bara tog sin godispåse och gick förbi mig hemåt. Jag försökte få honom att komma tillbaka för att tacka för sig men han vägrade. Han hade inte ätit vare sig hamburgaren eller tårtan som det bjöds på och när jag frågade honom om det efteråt insåg jag att han inte ens kommit till bordet när det var varsågod utan han och de andra två killarna som var bjudna hade suttit på storebrorsans rum och lekt med hans pistoler typ hela kalaset.

Nu jädrar fick jag nog! Godispåsen åkte direkt in i skåpet oöppnad eftersom han inte ätit någon mat och ungen själv fick gå raka vägen och lägga sig utan mat. En banan fick han, men ingen ordinarie läggning. Vilken jädrans skitunge att vara otacksam! Tror han somnade på en gång.

Jag blir helt tokig på alla ungar, inklusive mina egna uppenbart, som inte uppför sig och visar respekt för andra och bara förutsätter att de ska få göra som dom vill… Tyvärr är det ju vårt, föräldrarnas fel att barnen beter sig så här. Bara att kavla upp ärmarna och sätta upp lite tydligare regler då.

Just ja, glömde ju att Max kom hem från skolan vid halv två också med 5 kompisar och levde rövare här inne, hojtade och skrek. Tjafsade när jag sa åt dom att de fick gå ut och leka istället efter 2 timmar.

Oj, nu har jag biktat mig och jag kan förhoppningsvis sova lugnt i natt ; )

Imorgon ska vi vakna upp med ett leende på läpparna och till en perfekt familj där alla lyssnar och respekterar varandra. När maten är färdig, släpper alla vad de håller på med direkt och kommer och sätter sig förväntansfullt vid bordet på vad det ska bjudas på. För så har väl du det i din familj, eller hur?

One thought on “Inskolning dag 2 och barnuppfostran.”

  1. Vissa perioder är så här…
    Så kommer perioder då barnen är änglar :) Håller med om att ”ouppfostrade” ungar är riktigt jobbigt. Det är ju för att föräldrar curlar, inte sätter gränser, larvar sig och inte orkar ta konflikter. Om man bara orkar hålla sitt ord (jag säger alltid att ett nej är ett nej och ett ja är ett ja, något mina stora barn verkligen har fattat) så brukar det jämna ut sig med åren. Ibland blir det fel och då får man snällt backa.
    Du orkar ;)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s