Utvecklingssamtal i årskurs 3. Vart ligger fokus?

Sitter hemma och jobbar idag. Villes skola har utvecklingssamtalsdag idag så skolan är stängd. Vi hade samtalstid 15:30 och jag har väl lugnat ner mig så här någon timme senare. Herre jisses vad man kan hetsa upp sig när det gäller bedömning av ens barn.

Ville går i trean. Han är alltså 9 år. Inte många års livserfarenhet har man då man är 9 år. Det jag reagerade på när jag läste igenom framförallt uppföljningen på den framåtsyftande planeringen är hur stor vikt som läggs på det negativa, dvs det som eleven själv borde/ska förbättra och ändra på sig. Vet inte om det är jag som överreagerar eftersom jag är mamma till den här underbara ungen och är inte ett dugg bekymrad för hans skolgång och framtid, men D reagerade likadant när han läste den. Också partisk, jag vet ; P

Vad tycker du?

Framåtsyftande planering – uppföljning och avstämning 16/10

Hur gick det?

Ville kommer igång snabbare med sitt arbete.
Han har utvecklat sina faktatexter.

Var är vi?

Ville bör även tänka på att avsluta sitt arbete i tid så att kamrater och lärare inte behöver vänta på att komma igång med nästa aktivitet.

Vart ska vi?

Eleven vill förbättra: Få större utmaning i matematik. (Detta har Ville själv angett i ett formulär att han önskar)

Lärarens kommentar: Ville kan ta mer initiativ i matematikundervisningen. Ta ansvar för att han kommer vidare och inte sitter och gör uppgifter han redan kan.

Ville bör även förbättra följande:

  • Ge och ta emot muntliga instruktioner och visa genom handling att han har förstått.
  • Följa skriftliga instruktioner på tavlan.
  • Räcka upp handen och vara mer muntligt aktiv på lektionerna och i grupparbeten. Det innebär att visa engagemang, kommentera, reflektera, ställa frågor och träna på att se likheter och skillnader i det vi arbetar med.
  • Bearbeta din text efter lärares och kamraters respons (stavning, meningsbyggnad, tydliga bokstäver)

Hur gör vi?

Skolan ska: Uppmuntra Ville att ta större ansvar för sitt arbete i skolan. Inspirera Ville att visa mer engagemang och initiativförmåga i skolan. Hjälpa Ville att hitta lusten i arbetet.  Stryka uppgifter i matematikboken som Ville klarar av och låta honom gå vidare.

Eleven kan: Avsluta mitt arbete i tid. Ta ett större ansvar för mitt arbete. Inte kommentera högt utan räcka upp handen i högre grad. Vara mer aktiv i grupparbeten. Vara noggrann när jag skriver mina texter ( Läsa igenom och kontrollera meningsbyggnad och stavning. Skriva tydliga bokstäver).

Vårdnadshavaren kan: Påminna Ville om att följa muntliga och skriftliga instruktioner och ta ett större ansvar för sitt arbete (och lärande) i skolan.


 

När jag läser detta ser jag det i färger om grönt för positiv feedback och rött för negativt, dvs så här:

Framåtsyftande planering – uppföljning och avstämning 16/10

Hur gick det?

Ville kommer igång snabbare med sitt arbete.
Han har utvecklat sina faktatexter.

Var är vi?

Ville bör även tänka på att avsluta sitt arbete i tid så att kamrater och lärare inte behöver vänta på att komma igång med nästa aktivitet.

Vart ska vi?

Eleven vill förbättra: Få större utmaning i matematik. (Detta har Ville själv angett i ett formulär att han önskar)

Lärarens kommentar: Ville kan ta mer initiativ i matematikundervisningen. Ta ansvar för att han kommer vidare och inte sitter och gör uppgifter han redan kan. 

Ville bör även förbättra följande: 

  • Ge och ta emot muntliga instruktioner och visa genom handling att han har förstått. 
  • Följa skriftliga instruktioner på tavlan.
  • Räcka upp handen och vara mer  muntligt aktiv på lektionerna och i grupparbeten. Det innebär att visa engagemang, kommentera, reflektera, ställa frågor och träna på att se likheter och skillnader i det vi arbetar med.
  • Bearbeta din text efter lärares och kamraters respons (stavning, meningsbyggnad, tydliga bokstäver)

Hur gör vi?

Skolan ska: Uppmuntra Ville att ta större ansvar för sitt arbete i skolan. Inspirera Ville att visa mer engagemang och initiativförmåga i skolan. Hjälpa Ville att hitta lusten i arbetet.  Stryka uppgifter i matematikboken som Ville klarar av och låta honom gå vidare. 

Eleven kan: Avsluta mitt arbete i tid. Ta ett större ansvar för mitt arbete. Inte kommentera högt utan räcka upp handen i högre grad. Vara mer aktiv i grupparbeten. Vara noggrann när jag skriver mina texter (Läsa igenom och kontrollera meningsbyggnad och stavning. Skriva tydliga bokstäver).

Vårdnadshavaren kan: Påminna Ville om att följa muntliga och skriftliga instruktioner och ta ett större ansvar för sitt arbete (och lärande) i skolan.


Samtalet börjar med att Ville ska visa något som han är stolt över. Han visar en teckning på ett höstträd som han berättat för mig om tidigare och som han blev väldigt nöjd med själv. Sedan tar klassläraren över och börjar som man ska medan den positiva feedbacken som går på typ 3 minuter, vi har en halvtimme inbokat. Resten av tiden, uppfattar jag (och Ville med) att fokuset låg på saker som han borde göra/vara bättre på.

T.ex när vi kom till punkten där han själv skrivit att han vill få mer utmaningar i matten och han sträcker lite på sig för att han är stolt över det. Får då svaret, med huvudet på sned: ”Men Ville, vad ska du göra då? Då ska ju du säga till mig så kan jag stryka uppgifter. Men jag trodde att du kände att du behövde fördjupa dig i ex mellanled.” Ja ha, så la vi över det på honom. Att det var han som skulle ha sagt till. och inte bara lösa uppgifter som han fått tilldelat sig.

När jag sa att han inte hade förstått vad som menades att han måste avsluta sitt arbete i tid för att inte sinka de andra eleverna och läraren fick han åter igen motsägelser. ”Där delar jag inte samma bild som dig Ville. Jag tycker inte att du avslutar ditt arbete när jag säger till. Du fortsätter att skriva färdigt fast vi ska avsluta.” Alltså jag förstår att man måste avbryta när man ex ska byta ämne eller gå på rast exempelvis, men herregud, är det inte jättebra att han vill jobba?! Kan man verkligen inte säga den kritiken på ett bättre sätt så det låter peppande istället. Jag tänker typ i stil med: ”Det är superbra att du vill slutföra dina uppgifter och att du tycker det är så roligt att jobba! Det gör mig jätteglad. Jag skulle vilja be dig om en tjänst bara. Om du försöker att avsluta/plocka undan lite snabbare så blir det lättare för mig att hålla tiden när vi ska ex ska ut på rast eller byta ämne.” Dvs, ge uppmuntran och spela istället på empatin att han kan hjälpa henne genom att plocka undan snabbare.

När hon gått igenom sitt dokument och frågar om vi hade några frågor så satt jag liksom lite på nålar och sa att jag tyckte det var synd att man fokuserat så mycket på det negativa i utvärderingen. Att man självklart alltid har saker som man kan förbättra, men kan han verkligen inte ta muntliga instruktioner? Är det så, så att det blir ett problem? Jag upplevde då att hon blev lite provocerad och tyckte inte alls att det var mer fokus på det negativa. Och han visade faktiskt inte att han kunde ta instruktioner som levde upp till läroplanen för åk 3. Eh, what?! Jag förstår nog i så fall inte den formuleringen för om man inte kan ta muntliga eller skriftliga instruktioner när man går i trean, då måste man väl ha någon förståndsnedsättning, eller? Jag har då inte märkt hemma att han inte skulle kunna ta instruktioner. Även om han kan vara seg och motvillig, så är han ju väl medveten om vad han ska göra.

Under flera delar satt han med gråten i halsen. Och jag med ska jag säga. Det kändes verkligen inte kul. Herre gud, han är inget problembarn! Vi har ju storebror att jämföra med, där vi verkligen hade vissa utmaningar på dagis och skola, men som också ordnat upp sig till det absolut bästa. Inga som helst problem med honom nu.

Men, jag är ju mamma, och en mammas roll är väl lite att försvara och beskydda barnen. : /

Ville_sommaren-2014

3 reaktioner till “Utvecklingssamtal i årskurs 3. Vart ligger fokus?”

  1. Skolan har blivit tuff och enklast för lärarna är kanske att lägga över ansvaret på barnen, vilket såklart är tråkigt. Uppmuntran är väl viktigt om något, och att framföra kritik på rätt sätt så att det blir en annan formulering. Ett barn som vill arbeta i skolan kan väl aldrig vara något negativt!? Usch och fy, Min dotter är 2,5 år. Ser inte fram emot all press som kommer att komma i samband med skolstart. Vi som är födda på 70 och 80-talet har ju klarat oss väldigt bra, trots att skolan då var betydligt mer slapp.

    Gilla

  2. Jag har läst din blogg ett tag men brukar inte kommentera. Men idag kunde jag inte låta bli.
    Jag tycker inte att du överreagerar! Måste det läggas en sådan press på ett barn när det bara är 9 år, känns helt galet! Mycket av de hon försökte lägga över på din son tycker jag snarare är lärarens ansvar. Stackars lilla killen, ingen ska behöva bli så sänkt. Tänk om det skulle vara så på ett medarbetarsamtal på en arbetsplats?

    Gilla

    1. Hej Helena och tack för att du bekräftar det jag känner! Ja precis, tänk om man fått den här feedbacken på sitt eget utvecklingssamtal. Försöker nu vända det för honom till att vi minsann ska motbevisa att det som står inte stämmer. Hoppas att det var en svacka för läraren efter en lång och intensiv dag med utvecklingssamtal. Jag vill ju inte gärna tro att det är så här hon är.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s