Ishalka, pulkabacke och trulig tonåring.

Marie och Ville i backen

Nu är julen över. Vi kom hem från Strängnäs och D’s föräldrar i lördags efter några dagar med mysigt julfirande där. Det blev en lagom jul och då tänker jag främst på maten. Det blir ju gärna överflöd av mat och godis, och nog hade vi mycket godis, men jag var ganska bra på att hålla mig. Körde varannan dag-varianten och fördelen är att de andra äter upp det mesta så det inte finns någon kvar till dag två. ; P

Svärmor som stod för all mat på julafton hade planerat bra och juldagen var det D’s storebror sm stod för maten och annandagen var det vår tur. Bra upplägg!

Nu har vi varvat ner här hemma några dagar och planen var att vi skulle tagit bilen upp till Höga-Kusten i morse men när jag kom tillbaka från gymmet så hade D hört om klass 1-varningen för ishalka, främst kusten upp så vi beslutade oss för att inte äventyra våra liv utan skjuta på resan till imorgon istället, även om det blir körigt att åka på nyårsafton och hinna fram till firandet med syster i Norrfällsviken. Men, så fick det bli. Spelar ingen roll hur lugnt vi kör, det finns så många dårar som ligger på i 130 på E4:an trots dåligt väglag, det har vi erfarit många gånger på våra norrlandsresor.

Efter frukost så var klockan typ 11, så gick Ville, jag och D till pulkabacken och lekte i det fantastiska vintervädret. Inte är det mycket snö vi har, men med mjukt gräs under och en åkmadrass så gick det fin-fint! 0 grader och strålande sol. Så himla härligt så man känner sig nästan lite småkär!

Ville dricker choklad
Ville testade en variant på var, choklad – 2 bitar blockchoklad i varm mjölk och några mini-marshmallows.

Ville med sparkcykeln i snön
Sparkcykeln fick en chans innan den byttes ut mot snöfordon istället.

D i vintersol
D i motljus. Han gillar inte att bli fotad i profil, men det blev ju en sån häftig ljuskant!

Ville gör en "Rudolf"
Ville gör en ”Rudolf” (Sunes jul) och tar sats.

Ville utslagen i snön
Och slutade så här : D

Om någon undrar var vår förstfödde höll hus så höll han sig bestämt inomhus. Snart 13-åringar kan ju inte hänga med lillbrorsan och morsan och farsan i fjantbacken. Typ. Humöret växlar rejält där. Ena sekunden jättekramig och social mot att nästa stund bara sucka och vara totalt neggo. Så som det kan vara i tonåren. Bara att träna på det där tålamodet och försöka påminna sig själv om hur det var i den åldern.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s