Google säger grattis på födelsedagen.

google-grattis.fw

Möttes av den här vyn idag när jag gick in på Google.se. Tack för uppvaktningen Google! : )

Imorse väcktes jag, eller väcktes och väcktes, jag var ju vaken först av alla, men låg kvar i mörkret då när D tassade upp och förberedde brickan med födelsedagsflaggan, tänka ljus och mitt paket. Så lyckades han få liv i barnen, trots att klockan bara var 6 och så fick jag skönsång och blev hurrad.

I paketet var ett par vita hörlurar från Beats by Dre, et par vita Solo. Jättesnygga och bra ljud. Så nu låter musiken i iPhonen lite bättre på väg till å från jobbet.

hörlurar-drdre-solo

Av D’s familj fick jag en dagskurs i Digitalkameran – så funkar den som jag önskat mig. Ska bli jättekul! Mamma tänkte på att jag behövde få det lite fint och mysigt hemma så hon skickade blomstercheckar, väldigt trevligt! Nu blir det fredagsbukett som gäller.

Ikväll blir det hämtpizza, D är med Ville på simning och det blir för sent att åka iväg till någon restaurang. Imorgon kanske vi tar det istället. Jag passade på att fira mig själv genom att boka in en ansiktsbehandling på Åhlens City och Dermalogica. Efter gick jag bort till bareMinerals och blev sminkad med foundation, sedan vidare till Lancôme där jag fick rouge, ögonskugga och bättring på mascaran. Himla trevligt att bli så uppassad! Det var också 20% på bareMinerala foundationen, den flytande. Köpte 02 och så har ju Åhléns 10 % i helgen för medlemmar med, så det blev lite billigare alltihopa.

Lite återkoppling till gårdagens inlägg. Imorse var Ville jättetjurig och ville verkligen inte gå till skolan. Skrek och var allmänt arg. Ville inte äta frukost och var inte hungrig. Till slut fick vi i honom lite macka och så sa vi att han minsann skulle motbevisa fröken idag. När han kom hem var han glad och var stolt att han minsann hade räckt upp handen en massa och varit duktig. Han trodde att fröken hade märkt skillnad. Skönt att han kunde vända det till att bli lite taggad istället för ledsen.

Utvecklingssamtal i årskurs 3. Vart ligger fokus?

Sitter hemma och jobbar idag. Villes skola har utvecklingssamtalsdag idag så skolan är stängd. Vi hade samtalstid 15:30 och jag har väl lugnat ner mig så här någon timme senare. Herre jisses vad man kan hetsa upp sig när det gäller bedömning av ens barn.

Ville går i trean. Han är alltså 9 år. Inte många års livserfarenhet har man då man är 9 år. Det jag reagerade på när jag läste igenom framförallt uppföljningen på den framåtsyftande planeringen är hur stor vikt som läggs på det negativa, dvs det som eleven själv borde/ska förbättra och ändra på sig. Vet inte om det är jag som överreagerar eftersom jag är mamma till den här underbara ungen och är inte ett dugg bekymrad för hans skolgång och framtid, men D reagerade likadant när han läste den. Också partisk, jag vet ; P

Vad tycker du?

Framåtsyftande planering – uppföljning och avstämning 16/10

Hur gick det?

Ville kommer igång snabbare med sitt arbete.
Han har utvecklat sina faktatexter.

Var är vi?

Ville bör även tänka på att avsluta sitt arbete i tid så att kamrater och lärare inte behöver vänta på att komma igång med nästa aktivitet.

Vart ska vi?

Eleven vill förbättra: Få större utmaning i matematik. (Detta har Ville själv angett i ett formulär att han önskar)

Lärarens kommentar: Ville kan ta mer initiativ i matematikundervisningen. Ta ansvar för att han kommer vidare och inte sitter och gör uppgifter han redan kan.

Ville bör även förbättra följande:

  • Ge och ta emot muntliga instruktioner och visa genom handling att han har förstått.
  • Följa skriftliga instruktioner på tavlan.
  • Räcka upp handen och vara mer muntligt aktiv på lektionerna och i grupparbeten. Det innebär att visa engagemang, kommentera, reflektera, ställa frågor och träna på att se likheter och skillnader i det vi arbetar med.
  • Bearbeta din text efter lärares och kamraters respons (stavning, meningsbyggnad, tydliga bokstäver)

Hur gör vi?

Skolan ska: Uppmuntra Ville att ta större ansvar för sitt arbete i skolan. Inspirera Ville att visa mer engagemang och initiativförmåga i skolan. Hjälpa Ville att hitta lusten i arbetet.  Stryka uppgifter i matematikboken som Ville klarar av och låta honom gå vidare.

Eleven kan: Avsluta mitt arbete i tid. Ta ett större ansvar för mitt arbete. Inte kommentera högt utan räcka upp handen i högre grad. Vara mer aktiv i grupparbeten. Vara noggrann när jag skriver mina texter ( Läsa igenom och kontrollera meningsbyggnad och stavning. Skriva tydliga bokstäver).

Vårdnadshavaren kan: Påminna Ville om att följa muntliga och skriftliga instruktioner och ta ett större ansvar för sitt arbete (och lärande) i skolan.


 

När jag läser detta ser jag det i färger om grönt för positiv feedback och rött för negativt, dvs så här:

Framåtsyftande planering – uppföljning och avstämning 16/10

Hur gick det?

Ville kommer igång snabbare med sitt arbete.
Han har utvecklat sina faktatexter.

Var är vi?

Ville bör även tänka på att avsluta sitt arbete i tid så att kamrater och lärare inte behöver vänta på att komma igång med nästa aktivitet.

Vart ska vi?

Eleven vill förbättra: Få större utmaning i matematik. (Detta har Ville själv angett i ett formulär att han önskar)

Lärarens kommentar: Ville kan ta mer initiativ i matematikundervisningen. Ta ansvar för att han kommer vidare och inte sitter och gör uppgifter han redan kan. 

Ville bör även förbättra följande: 

  • Ge och ta emot muntliga instruktioner och visa genom handling att han har förstått. 
  • Följa skriftliga instruktioner på tavlan.
  • Räcka upp handen och vara mer  muntligt aktiv på lektionerna och i grupparbeten. Det innebär att visa engagemang, kommentera, reflektera, ställa frågor och träna på att se likheter och skillnader i det vi arbetar med.
  • Bearbeta din text efter lärares och kamraters respons (stavning, meningsbyggnad, tydliga bokstäver)

Hur gör vi?

Skolan ska: Uppmuntra Ville att ta större ansvar för sitt arbete i skolan. Inspirera Ville att visa mer engagemang och initiativförmåga i skolan. Hjälpa Ville att hitta lusten i arbetet.  Stryka uppgifter i matematikboken som Ville klarar av och låta honom gå vidare. 

Eleven kan: Avsluta mitt arbete i tid. Ta ett större ansvar för mitt arbete. Inte kommentera högt utan räcka upp handen i högre grad. Vara mer aktiv i grupparbeten. Vara noggrann när jag skriver mina texter (Läsa igenom och kontrollera meningsbyggnad och stavning. Skriva tydliga bokstäver).

Vårdnadshavaren kan: Påminna Ville om att följa muntliga och skriftliga instruktioner och ta ett större ansvar för sitt arbete (och lärande) i skolan.


Samtalet börjar med att Ville ska visa något som han är stolt över. Han visar en teckning på ett höstträd som han berättat för mig om tidigare och som han blev väldigt nöjd med själv. Sedan tar klassläraren över och börjar som man ska medan den positiva feedbacken som går på typ 3 minuter, vi har en halvtimme inbokat. Resten av tiden, uppfattar jag (och Ville med) att fokuset låg på saker som han borde göra/vara bättre på.

T.ex när vi kom till punkten där han själv skrivit att han vill få mer utmaningar i matten och han sträcker lite på sig för att han är stolt över det. Får då svaret, med huvudet på sned: ”Men Ville, vad ska du göra då? Då ska ju du säga till mig så kan jag stryka uppgifter. Men jag trodde att du kände att du behövde fördjupa dig i ex mellanled.” Ja ha, så la vi över det på honom. Att det var han som skulle ha sagt till. och inte bara lösa uppgifter som han fått tilldelat sig.

När jag sa att han inte hade förstått vad som menades att han måste avsluta sitt arbete i tid för att inte sinka de andra eleverna och läraren fick han åter igen motsägelser. ”Där delar jag inte samma bild som dig Ville. Jag tycker inte att du avslutar ditt arbete när jag säger till. Du fortsätter att skriva färdigt fast vi ska avsluta.” Alltså jag förstår att man måste avbryta när man ex ska byta ämne eller gå på rast exempelvis, men herregud, är det inte jättebra att han vill jobba?! Kan man verkligen inte säga den kritiken på ett bättre sätt så det låter peppande istället. Jag tänker typ i stil med: ”Det är superbra att du vill slutföra dina uppgifter och att du tycker det är så roligt att jobba! Det gör mig jätteglad. Jag skulle vilja be dig om en tjänst bara. Om du försöker att avsluta/plocka undan lite snabbare så blir det lättare för mig att hålla tiden när vi ska ex ska ut på rast eller byta ämne.” Dvs, ge uppmuntran och spela istället på empatin att han kan hjälpa henne genom att plocka undan snabbare.

När hon gått igenom sitt dokument och frågar om vi hade några frågor så satt jag liksom lite på nålar och sa att jag tyckte det var synd att man fokuserat så mycket på det negativa i utvärderingen. Att man självklart alltid har saker som man kan förbättra, men kan han verkligen inte ta muntliga instruktioner? Är det så, så att det blir ett problem? Jag upplevde då att hon blev lite provocerad och tyckte inte alls att det var mer fokus på det negativa. Och han visade faktiskt inte att han kunde ta instruktioner som levde upp till läroplanen för åk 3. Eh, what?! Jag förstår nog i så fall inte den formuleringen för om man inte kan ta muntliga eller skriftliga instruktioner när man går i trean, då måste man väl ha någon förståndsnedsättning, eller? Jag har då inte märkt hemma att han inte skulle kunna ta instruktioner. Även om han kan vara seg och motvillig, så är han ju väl medveten om vad han ska göra.

Under flera delar satt han med gråten i halsen. Och jag med ska jag säga. Det kändes verkligen inte kul. Herre gud, han är inget problembarn! Vi har ju storebror att jämföra med, där vi verkligen hade vissa utmaningar på dagis och skola, men som också ordnat upp sig till det absolut bästa. Inga som helst problem med honom nu.

Men, jag är ju mamma, och en mammas roll är väl lite att försvara och beskydda barnen. : /

Ville_sommaren-2014

Stressad över inget

Det är ju märkligt. Känns som jag har hur mycket ”jag borde” men får inte en endaste av dom gjorda.

Igår var vi i Västerås och firade D’s moster som fyllde 70. Idag skulle jag göra allt som inte hanns med igår och som inte kommer hinnas med i veckan då jag har fullbokat typ varje dag!

Jag kan liksom inte hålla fast en tanke tillräckligt länge för att påbörja något.

Nu sitter jag bredvid Ville i hans säng med inredningsmagasin i knät och han kollar på Svt Play. Ska ta och öppna en tidning nu tror jag. Borde ha varit ute idag bör det varit så fint väder men har inte ens stuckit ut näsan utanför dörren. Måste börja leta villa. Kan ju inte fasen bo så hör att man måste ha en anledning för att gå ut!

He’s blue, da, da, dee, da, di, da…

Till slut blev han blå, våran Max. Det tog lite tid då första omgången inte tog utan vi fick lägga i en blekning först. Då blev det lite skillnad! Till veckan är det dags för skolfotografering : )

Max med blått hår

”Let me take a selfie”

Allt är inte guld som glimmar där i skogen…

DSC_3799

Alltså visst skulle man kunna tänka sig att talang att hitta kantareller möjligtvis skulle kunna gå i arv, men icke! Jag lyckades istället med virra bort mig i skogen och iPhoneskrället la av lämpligt nog när jag skulle få en gps-position av D för att hitta tillbaka till bilen. (ja, jag har en iPhone5 med uselt batteri!) Men, som tur var är man ju ändå lite, lite något av en naturmänniska och kunde lista ut att när jag gick in i skogen hade jag solen i ryggen, och så gick jag till höger sedan. Så rimligtvis borde jag gå med solen på vänster sida och iaf inte komma ut på helt fel sida skogen. Jag lyckades inte komma fram till bilen och de andra, men hittade tillbaka till stugan där jag fick låna Max telefon för att ringa och blåsa av skallgången. He, he.

Ville och farmor plockade en massa blåbär så till nästa helg får vi göra en hallon och blåbärspaj. Vi fick även med oss en massa äpplen som jag ska göra flockmos av. Tror receptet var så här:

3 liter skalade, urkärnade äpplen skurna i lite större bitar. Varva med 4 dl socker och låt stå över natten. Sedan ner i mindre burkar och så in i frysen. Måste dubbelkolla med svärmor så jag fick det rätt.

DSC_3797

Ville med svampboken.

DSC_3802

Om du följer mig på Instagram har du kanske sett att vi även förlorat Blixten. Exakt en vecka efter att kattj**ln tog vår finaste Burre så var den j*’ln in igen och bet ihjäl vår lilla svarta Blixten. Helt sjukt och så himla, himla tragiskt. Vi bara skrev rakt ut hela familjen och det var totalt kaos. Katten fick inte med sig Blixten, men han dog inom 5 minuter… Nu har vi bara lilla Fläcken kvar och grannarna har hållit sina katter inomhus sedan D sagt vad han tyckte om deras katter.

Gerbilen Fläcken

Vem är det som håller vem egentligen? Sötaste Fläcken.

Gerbilen Fläcken

Ute och motionerar i vardagsrummet. Alla dörrar väl stängda förståss!

Burre, du fattas oss…

Villes lilla fina burmesfärgade gerbil – Burre finns inte längre. Sötaste, finaste gerbilen man kan tänka sig. Till slut vann dom där jäkla katterna. Igår medans vi åt middag måste en av dom smugit in, upp för trappan, in i Villes rum och tagit Burre ur akvariet som stod utan locket på eftersom Ville och hans kompis lekt med dom.

Fan va arg jag blir! 

Vi har pratat hela sommaren om att vi måste säga till grannarna att sätta på halsband med pingla så vi hör när dom smyger in, för dom är som tusan på att gå in till oss trots att vi skrämmer bort dom och sprutar vatten så fort de försöker sticka nosen innanför dörren. Trots det så har vi hittat dom flera gånger inne hos oss. 

Det värsta är tycker jag att det känns jobbigt att se de andra två nu när Burre är borta :_( 

Gerbil-BurreDSC_1783

Stora kuddar till sovrummet.

KuddarHMhome
Stora kuddar (50×90 cm) med linneörngott från H&M Home. (Sängkläder från Mio sedan många år.)

Idag har vi äntligen åkt ut till återvinningscentralen med allt gammalt gräsklipp som stått packat i plastsäckar bakom förrådet sedan i våras. Diverse elskrot, kablar och sprayflaskor blev vi också av med i samma veva. Tyvärr så glömde vi ju några saker som Villes gula cykel och sparkcykel som är färdiga för skroten. Och så har vi en fåtölj på vinden som även den ska döden dö. Men det får bli en annan gång. Finns säkert en hel del annat vi också kan göra oss av med.

Efter en sen lunch gjorde vi även klart med skenor och skjutdörrar på vänstra sidan vinden. Nu är det ”bara” lite spånskivbitar som ska upp för att bygga in anordningen lite snyggt och sedan måla hela rummet… något jag kanske inte ser fram emot så där väldans mycket. Ska försöka jobba för att betala för jobbet, men hade ju en målare hemma i våras som räknade på det och vi tyckte att det blev lite väl dyrt. Får nog ta hem någon fler för att kolla på det. Eller, så får jag stå ut ett halvår till för att vi ska få tid/ork att göra det själva. Jag vet ju hur det är.

Igår var vi ju och såg Guardians of the Galaxy hela familjen och innan åt vi god god pizza på PizzaHut. Så himla mysigt att gå med lilla familjen på stan så där, hem lite sent på kvällen. På Drottninggatan satt en ung kille och spelade Enya på Chello, helt magiskt och massor med människor som stod och lyssnade och filmade. Ibland blir jag så stolt när jag stannar upp och tittar på hur fina ungar jag har.